Aronia ökar bildningen av kväveoxid

Skål med aroniabär - aronia ökar bildningen av kväveoxid och sänker blodtrycket.

Att rödbetornas nitrater, som omvandlas till kväveoxid i kroppen, sänker blodtrycket känner du kanske till, men visste du att aronia kan öka cellernas bildning av kväveoxid? Tack vare detta motverkas hjärt-kärlsjukdom.

Kväveoxid bildas i kroppen och har många livsviktiga funktioner. En av dem är att delta i blodtryckssänkande processer i endotelet – det innersta cellskiktet i blodkärlen. Ett friskt endotel håller blodtrycket på rätt nivå och motverkar åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom. Rödbetan är känd för sina blodtryckssänkande effekter. Det är rödbetans nitrater som omvandlas till kväveoxid i kroppen.

Men även aronia har positiv effekt på blodkärlens hälsa, både genom motverkande av skadliga superoxidjoner (som är fria radikaler) och genom att öka mängden kväveoxid som avges från endotelcellerna.

Sänkt blodtryck med aronia

I flera vetenskapliga studier har visats att extrakt från aronia eller aroniajuice kan sänka blodtrycket. Detta beror på att aronia innehåller ovanligt höga halter av polyfenoler och dessutom många olika typer av dessa som samverkar med varandra.

En forskargrupp från USA, Mexico och Frankrike undersökte effekterna av aroniaextrakt på kväveoxidproduktion och aktiviteten hos ett enzym – eNOS – som deltar i denna process. I försöket användes endotelceller från djurkranskärl.

Aronia positivt för kväveoxidbildningen

I experimenten kunde forskarna se att relativt låga halter av aroniaextraktet ökade bildningen av kväveoxid och enzymaktiviteten redan efter behandling i 10 min. Detta ökade ännu mer när cellerna påverkats av aronia under två dygn innan de fick 10-minutersbehandlingen.

Forskarna menar att resultatet visar att aronia kan användas för att motverka hjärt-kärlsjukdomar eller kombineras med traditionell behandling av dessa sjukdomar.

 

Källor:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27616799
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23973200
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18044341